Det är sjukt hur du
kan vara den som får mig att må så här
efter allt som hände mig förr
efter allt som gjorde mig till den jag är

jag komplicerar saker för mig själv
och låter aldrig själen vara fri
jag stänger in tankarna i onyttiga banor
och vägrar att läka innuti

fortfarande trasig någonstans
mina ögon blir matta
det var länge sedan de hade någon glans
det var länge sedan jag verkligen kunde skratta

stabilitet, vad är det för mig?
jag svajar och viftar, försöker finna balansen
ett förhållande, vad är det för dig?
när vi faller, fångar du oss
tar du chansen?

eller störtar vi utan fallskärm?