Orden läcker still ut

ett efter ett

utan ansträngning

blått bläck på vitt papper

en solkatt hoppar vigt in

från den fram töade lyktans spruckna glas

fångar det halvskrivna arket

sätter sin ljuspunkt på ett halvt utskrivet ord

flytet däms omedelbart upp

inget rör sig fritt längre

förutom katten

som retfullt hoppat vidare till anslagstavlan

prestationsångestens dimma tilltar

utkastet ska vara klart till i morgondagens möte

markisen ska ner

öppnar verandadörren,

ser solkatter leka i den vita skaren

under en rogivande blå himmel

jag börja droppa