Vandrade uppför en väg, vägen slingrades runt kanske var det ett berg. såg det inom mig från ovan, log så där förnöjsamtljust vägen var en ringlande orm. beundrade mönstren de vackra linjerna blommorna dikena. hörde gruset knastra runt fötterna virvlade, mjukvirvlade grusdamm, log så där förnöjsamtljust då jag såg fötterna sakta omfattas av mockasiner, med ögonnålar sömmade jag vackra pärlbroderier, fäste silverne bjällror vid, så vackert ni klingar med mina steg, med glada sjungsteg skuttade jag fram allt högre. den goda solen värmde mig en solmantel omslöt mig, överallt hördes det där vackra sångandet surrandet, nej det var mer att luften vibrerade svajade sig av cikadors sång, försökte se dem men se de föredrog  att omge istället för att synas vida. slet mig bort från skönhetsmötet bugade hjärtat inför strömmade mitt innerliga tack.

Där alldeles i närheten nedför en sluttning ringlade vita ulltottar sig, herden vandrade mjukstegad med, han höll en lång vacker vandringsstav i handen, den vackra handen ådrad av ålder av steg av liv höll fast ändå icke kvävande om, en ränsel bar han med sig, svepte huvudbonaden av så där förnöjsamtljust torkade pärlor ur pannan för en stund såg jag de plirande vackra bruna visandeögonen, vita ulltottar stannade, herden satte sig där under trädets krona skar sig en bit ost bröt sig en bit bröd, lyfte amforan så där mjuktsvingande till läppar drack sig otörst, frid andades runt, han blickade vida från ingenstans hördes flöjttoner,  det var herden vilken spelade vaggsånger för de vita ullmolnen. slet mig bort från skönhetsmötet bugade hjärtat inför strömmade mitt innerliga tack.

Vandrade så vidare, vidare vindlande vidare, mötte mina fötter åter bara dammblommande utan bjällror istället tog jag mig för att nynna, nynnade hjärtansfröjd, där syntes vingården vindruvor gröna skimrade solbadan odlingsmannen skördade mjukt i tacksamhetslov fick syn på mig, varsamt lossade han en klase bjöd mig ur kupade händer druva, druva du vackra solvarma sjöng mitt inre, odlingsmannen kände kanske min glädje över gåvan, han gav mig ännu en gåva, han förtäljde mig om stockarnas vandring om stammarna om rötterna om jordarna om är, odlingskvinna kom närmre jag neg djupt inför hennes djupvida kjolar, hennes åldershand omslöt mig vi vandrade till fikonlunden, hennes plirögon violetta omslöt grenar hon pekade se, jag följde fingret såg fikon violetta, hon  lossade varsamt ett av de mogna bjöd mig smaka, vi delade ett av dem samman, i tacksamhet inför trädet vandrade vi ett stycke nedför där var hennes make odlingsmannen nu, utefter sluttningen växte träd, såg träden såg deras händers ådringar så vackra, omslingrande varma kärlekskraft, de bjöd mig sitta invid eld bjöd mig oliver att äta förtäljde mig markernas vandring. slet mig bort från skönhetsmötet bugade hjärtat inför strömmade mitt innerliga tack.

Vandrade så vidare, vindlande vidare, tystfylld inreglädje var min följeslagare. plötsligt lutade vägen nedåt det doftade citroner, såg ett sorgefölje hörde klagosångers vemodsfyllan, vandrade med dem, vi vandrade tillsammans en stund av liv. utmed sluttningen växte urålders träd cederträd susade talade tröstade, cederträds djupa dofter, rotfäster jordebidans strömmande nätverk, såg tårar falla strömma bli bäckars nätverk, det doftade citron, gråterskor tystnade cikador sjöng åter döden var ej mer, cederträden log så där förnöjsamtljus, flöjttoner ljöd vita ullmoln seglade doften av druva av fikon av oliv fyllde mig berättade markernas vandring cikador uppfyllde luften, vägen var nu en å slingrande ringlande tindrande vandrade jag med den i tacksamhetsljus vände jag mig för en stund om, slet mig bort från skönhetsmötet bugade hjärtat inför strömmade mitt innerliga tack.

Stod vid stranden, sanden mjuk hälsade stegen såg solen sluta ögonen himlen badade rödtäckt, djupt blå baldakin spändes över så vacker så vacker tändes stjärna till stjärna
nära så där nära är de endast i dessa länder, nära hudnära lyfter de ögon
havet vaggade mjukt kom till mig, upplevde hur vandringströt min kropp var tog av mig kläderna doppade först tårna i vattnet kände snuddande havsberöring kom sköljde havet vadade sprang dansade in i krusning så vackervarmt omslutande simmade in i månmoders silverhänder, hon vände mitt ansikte till stranden, där såg jag en eld vackerskimrande,  en man steg in i hav simmade till nära
i hav väntade jag stilla genom moders ord allt närmre allt närmre sköljdes han djupt blå baldakin spändes över så vacker så vacker tändes stjärna till stjärna nära så där nära är de endast i dessa länder, nära hudnära lyfter de ögon så står du där framför mig lyfter mig in i din famn, bär mig till stranden av begynnande liv i natten skimrar eld berättarljus vi andas hemma, stannade kvar i skönhetsmötet bugade hjärtat inför strömmade mitt innerliga tack.