Jag registrerar din puls, och känner hur du andas. Men ögonblicket glider undan, och jag hänger ensam kvar i luften. Du rinner ifrån mig, och jag tappar mitt språk.

Utan dig är jag osynlig. Bara en skugga på väggen, redo att förgöras. Det var genom dina läppar jag fick färg. Det var dina tårar som gav mig styrka. Nu ser jag bara i backspegeln hur allting kunde ha varit.