Jag känner mig stark, men är svag ändå
vill så mycket, men allt tar sin tid

Jag är vuxen, jag är stor nu, men ändå
så liten på jorden

Jag vill skrika och ropa ut min ilska, ilskan
om hur alla orättvisor drabbar den som är
svag

Jag vill gå efter å kanten, lyssna till bruset
från vattnet som forsar fram

Jag vill gå där tänka på hur det en gång var
när det spelades bandy, hur nyfikna vi var

Pengar till inträde var det ingen av oss som
hade, så vi smög efter kanten, när ingen såg
kröp vi under stängslet

Så stod vi där några ungar och kollade på
bandy, roligt hade vi och ingenting kostade
det oss

Nu skulle jag nog inte våga, men då, vi var
inte många, och hemligheten den har vi bevarat
i alla dessa år

Jag vill gå längs vägen bort till dom gamla
ek backarna, dit jag en gång för länge sedan
cyklade, för att få vara ensam med mig själv

Slippa allt gnat och tjat, att jag inte gjorde
något, inte hjälpte till, men det är inte så
jag minns att det var

Nu törs jag inte gå dit, inte ta bilen, fast jag
så gärna vill, är rädd för alla vildsvin som finns
där

Jag vill vara stark, starkare än orden, jag sitter
här och skriver, jag önskar jag vågade säga
till dig

Precis hur jag känner och tänker, det gör så
ont att möta dig, jag vet, det går inte att undvika

En dag kanske efter dom tjugofem år som gått
sen du sårade mig, fick mig att tappa all självkänsla
gå rätt in i väggen

En dag vill jag våga, ska jag våga, säga sanningen
kanske en dag förstår du, när du själv kanske hamnar
i samma situation

Vågar jag?

Ja, jag kommer att våga
en dag

Du kan inte göra mig illa mera
jag vill glömma, men det är svårt

Men du bleknar mer och mer
en dag kommer jag inte att
se dig mera

Vågar jag?

Ja, jag vågar, säga
dig sanningen



anits 18 mars 2010