På bussen sent hem i natten
Staden är trots den sena timmen full,
på många sätt full
och ändå så tom

Rusens första glädjesprång har nu förbytts
och de ser så besvärade ut
så ensamma ute i skuggorna
Killarna i sådant behov av att visa upp
Tjejerna i sådant behov att visa ut
Fasader som natten målat mörkt
Sådant behov på bekräftelse
och ändå så älskade
mer än vad de kan inse
mer än vad de vill tro

Jagandes, sökandes efter något
Något som redan är deras att få
Men hur förmedlar man det?
Så mycket Han gjort för mig,
så lite jag tycks kunna göra för Honom

Finner ej ord, ej metod,
vill ej störa, ej tränga mig på
Förr hade man inga problem med sådant,
men då hade man annat budskap
Då predikade man fyllebabbel för
intresserade öron, som inte riktigt förstod

Nu närmar man sig ett rådjur varje gång
man vill någon väl
Då ville man inte alltid väl,
men trängde på ändå

Far genom en natt som skriker efter hjälp
Efter kärlek, mål, mening, tröst, lite hopp

Och Han älskar dem alla