Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

du, du, du, DU

Jag grät aldrig såna tårar som när du lämnade oss
sen tog de slut
 




Och det gör ont, men jag minns

 

Jag minns hur späd du var

hur tiden gick och frågorna haglade

och du stannade alltid kvar

men alltid ensam

och jag undrade frågade

så många gånger

 

Jag minns

hur du pekade på ditt hår

 - avsaknaden -

och sa att där var svaren

hur mitt hjärta drunknade

när jag frågade om du ville dansa

och du sa att jag var den första

sen dess

 

Jag minns

hur mamma kom hem en kväll

med oro hängandes i ett snöre

runt halsen

och jag minns

hur hon efteråt berättade

att du legat där länge nu

 

och jag minns

tiden i skolan

kortlekarna vi blandade tillsammans

på rasterna även då vi inte borde

hur du försvann

längre

längre

ner

tills det bara var ett skal kvar

 

(men jag vet att det inte stämmer

vi var bara rädda

och du för ensam)

 

och jag minns

dagen då det röda försvann

och grått var den enda färg

förknippad med dig

det regnade den dagen

och vi byggde våra egna pölar

av tårar som tog slut

sen drack du allt

för att ta med dig

en liten del av oss

 

Jag minns hur vi bar kistan

genom gången för att sakta

så sakta

sänka den ner

i evigheten

(och vi kämpade mot viljan att

bara ställa den åt sidan

för att ta upp dig till oss igen)

hur jag tappade ner min blomma

och förlorade all kontroll

över verkligheten

så jag släppte och jag grät

grät

för framtiden utan dig

orättvisan

 

Jag minns hur jag varje dag

efter skolan gick förbi din plats

hur rädd jag var att du

skulle glömmas bort

och jag plockade blommor

vid varje gathörn

för att pryda dig med

och mamma gav mig liljekonvaljer

så jag smekte din sten

med vita droppar

 

Jag minns hur jag trodde

att du satt där på grenen

tittade ner och övervakade

och jag hoppades så

att du hade ett gott öga

att du såg oss

och att det inte varit förgäves

Jag försökte förstå

dina sista dagar

men det gick inte

gick inte

 

så jag fortsatte lägga blommor istället

och varje år tänder jag ljus

men det gör ingen skillnad

jag har ändå inte hållt mitt löfte

 

 

 




Övriga genrer av SofiaN
Läst 1328 gånger och applåderad av 10 personer
Utvald text
Publicerad 2005-11-05 15:39



Bookmark and Share


  Yrre VIP
Mycket smärtsam och berörande läsning detta.
2012-05-23

  zallander
Förträfflig och fruktansvärd, ett spektra i många nyanser.
2012-05-22

  Ola Rydberg VIP
verkligen mycket berörande
och samtidigt med elegant
poesi
imponerande
2012-05-21

  carmie
jag rös hela tiden
2009-09-14

  Micael Axelsson
Man sitter kvar alldeles stilla... sakta man tar in de eftersvallande känslorna som fortfarande bygger och bygger, när allt rinner ikapp den flod som hotar att bryta ut som tårar...

Det är så starkt, så personifierat rent...
jag är tagen, och måste andas igen...
2007-02-11

    uppåtframåt
DEn här var oerhört gripande. JAg blir rörd till tårar. Du skriver väldigt vackert och färgfullt.
2006-10-11

  Jessica Ebbesson VIP
Mycket starkt skrivet.
Dina ord tar tag om mitt hjärta
och kramar det hårt och jag blinkar
bort några tårar..
2005-12-14

  Cassius Clay
med oro hängandes i ett snöre

runt halsen

och jag minns

hur hon efteråt berättade

att du legat där länge nu


// fan det har var riktigt javla bra.. jag kan grata for sant har, haha.
2005-11-06

    BrokenHearted
Starkt skrivet... modigt!
Tycker om den otroligt mycket...
2005-11-05

  Mike
En helt magisk dikt som griper tag om ens hjärta och tar en på en resa... Den har så mycke innehåll så man läser den flera gånger och det blir svårt att hålla tårarna borta....
2005-11-05

  Jojo
En helt fantastisk dikt. Sitter med tårar i ögonen och läser några gånger. Den är så full av innehåll och blir nästan lite svårläst men det gör ingenting för man läser den gärna flera gånger.
2005-11-05
  > Nästa text
< Föregående

SofiaN
SofiaN