Det var hur du fick mig att känna mig levande

alla dagar

där

hur du lämnade små spår

av tvåsamheten

och gömde mina sorger

i din byrolåda

som fick mig att se

att det går ändå

trots att du inte vet

Det var dina händers mjuka linjer

och dina ögons glans

som fick mig att tro

på något mer

och jag tror du minns

alla gånger jag pratade

om att du skulle vara min

men

du litade

för mycket

och jag älskade

ännu mer

Det var dina fingrars nervositet som fick mig ur balans

den där första natten

jag älskade

utan dig

och det var dina läppars stelhet

som fick mig att

glömma dig