En stund när kvällen lagt sig till ro
Då fåglarnas sömniga kvitter fyller skogstomten
Där de av vind pinade träden lutar sig trött
Mot ödehusets vägg med en suck av lättnad
Deras grenar bär knoppar som genom ett under
funnit liv i den förtvinade grenen
som ett hopp om liv
Kvällen slår sig till ro
Viskar mjukt in natten i sin kammare
Sakta faller mörkret över tomten
där gullregnets doftande sötma
förgyller natten och dess dofter
I denna magiska stillhet
viskar vinden i löven
när kväll sakta blir natt