hur ofta söker vi icke fly stillheten
fly närheten

hur ofta söker vi icke fly stillheten

fly stillheten
ty den dånar inom

dånande järnklockor bärandes bergens blodströmman inom
de vaggar fram och åter
åter fram

han håller repet givet av växter virat snott
kläppen
droppen
når

dånande järnklockor
inom

hur ofta flyr vi icke stillheten med händer hårt knutna runt bröst
ändå är vi så flykträdda, flykten kan innebära början till

flykt kan vara en flyende vind
vinden vet
flykten
har tvenne ark

dessa klockor vaggar, invaggar icke till tro
de dånar vibrerar

de vaggar flyktens steg
in i stilla

flykten kan ske utur en alltför hög smärtnivå, utur att allt har försökts
oförståndet upphör inte,
illagörandet upphör inte

till slut är endast en väg möjlig,

så är det då en flykt eller är det vägen till stillhet.

stillhetens bud

se de stora hjordarna, hästar virvlar upp damm
damm kan liknas vid dimma

något jagar dem
fångstarmar är deras upplevelse

frihetsinskränkan

hovar dånar
näsborrar är vidgade mörka grottingångar
ögonen stirrar oseende

så

en giftorm är framför en av dem
hästen står blixtstilla
stegrar sig vilt

virvlar undan
marker dånar

dammet, dimman döljer allt
så ser du den vitskimrande

stilla

ur stillheten stiger
vägen
fram

fåglars sånger vandrar in
lindar in

lindar ljus
in

ibland
ofta
slutes knoppen
för oss

en hand

kanske vår hand

vi behöver
andas
stilla

i den stillandningen
öppnas bladen
sakta
allt blir bra
är bra
dessa klockor invaggar ej de vaggar
hur ofta söker vi ej fly
fly närheten
denna närhet mänskliga närhet vilken har så många kläder
ensamstegen i människovärlden gör ont
ensamstegen i närhet gör ont
var vad är då det vi flyr
flyr vi upplevelsen av
allt blir bra
är bra
närhet är svår att urskilja i klädnad
allt är svårt att urskilja i påklädnad
det nakna ljuset
uppenbarar
sannhets
närhet
nära

flykt
flyktande

flyktande andning
det finns intet slut allt är till
till början

det finns inten början allt är till

skeende

skeende icke skenande

det är gott att urskilja låt dock icke urskilja bli urskillnad/utskillnad
det är gott att urskilja det sker i stilla
var stilla i din förtröstan
av är
där faller alla
masker
av

ser ord rinna mellan fingrar
strömmar

fingrar är en kam
kammar strömmar, reder ut

ser ord
fingrar flätas samman
är en pilträdskorg

en vidjekorg

av säv

mönstret är vackerhöljande
ser korgen varligt sänkas in i bäcken

källan

ser vattnets glädje
dropparna

ljusdansens gnistran

händer
fingrar

flätas samman

ser ord rinna mellan fingrar
strömmar

fingrar är en kam
kammar strömmar, reder ut

ser ord

brinna sinna rinna

brinna brinnan
sinna sinnan
rinna rinnan

på ett märkligt sätt förändras min upplevelse
min upplevan blir mer levande
besinna besinnan

det jag ser är ordets begynnelse samt orddroppens
ordkroppens fallan in i jordehänder
så ser jag droppen falla
ser den samtidigt stigande rörelsen
röra vid
beröra
släppa
inte släppa
det är röra vid uppleva beröra
ta ett steg åter
begrunda
se
vara i stilla
till ljussvar

hur ofta söker vi icke fly stillheten
fly närheten