Jag har en pappa som inte är missbrukare, verkligen inte - INTE MISSBRUKARE

Och när man har en pappa som inte är missbrukare - VERKLIGEN INTE - så inser man ganska snabbt att det verkligen går att missbruka att - INTE VARA MISSBRUKARE.

Eftersom jag inte heller var MISSBRUKARE - verkligen inte
så omgav jag mig med väldigt många missbrukare som - VERKLIGEN VAR MISSBRUKARE

På det sättet kunde jag missbruka så jävla mycket jag jävlarimig ville.

Sen spenderade jag massor med år med att hata MISSBRUKARE allt vad jag kunde och VERKLIGEN INTE VARA MISSBRUKARE på ett mer passivt sätt på avstånd fast jag gick på alla möjliga träffar och ställen och talade om de jävla MISSBRUKARE som jag brukade vara med.

Sen spenderade jag massa år med att verkligen ignorera alla jävla missbrukare som jag VERKLIGEN INTE var och därför inte ville ta i, sitta i samma vagn som, prata med eller besudla min rena och vita oskuldsfulla kropp med.

Det var naturligtvis omöjligt för de jävla MISSBRUKARE som helt enkelt håller på att ta över världen - har ni nån aning om hur mycket som går att missbruka - nehej - tjohej - men serni det går att missbruka tamigfan vad som helst och lite till i alla fall om man anstränger sig.

Nu sitter jag mest och tjurar över att jag är en jävla MISSBRUKARE och att om det är så att vi är fler än de som är normala så är missbruk normalt och normalt ett jävla MISSBRUK.

Så när allt kommer omkring är min kära pappa en MISSBRUKARE, JA VERKLIGEN ÄR DU DET och jag är normal och därmed är allt som det ska.