Jag gifte mig idag
blev bortgift
till någon som
älskar mig

Jag ville inte gifta mig,
men jag sa
ja
ändå.

Efter vigseln reg jag hem
slängde på mig två tröjot och ett par jeans
ovanpå bröllopsklänningen.

Går runt i herrgården
på andra våningen sitter några
vid ett gammalt ekbord.

Bland annat min tvillingbror.

Jag ber honom komma,
han gör det,
och när vi är utom synhåll
slänger jag mig i hans armar.

Det som förvånade mig mest
och gjorde mig mest glad
var att jag faktiskt kunde ta i honom,
hålla i honom
på riktigt.

Han undrade lite vad som var på tok,
och jag förstod att det inte var någon idé
jag hade ju sagt ja till vigseln
utan mordhot.
Så varför be honom döda någon
som älskar mig?

Så jag sprang därifrån
men blev stoppad i dörren.
Kunde inte gå ut och springa
i jeans och bröllopsklänning, ju.

Skulle upp till vinden, för där fanns alla sakerna
och kläder så jag kunde byta om.

Det var omöjligt att komma upp,
men inte för mig,
eller min bror
eller min nya man.

Men min gamla klasskamrat höll på att slå ihjäl sig.
Och vi bara skrattade artigt.

Och där uppe ser jag en massa böcker
och små prylar
och jag blir lycklig
för jag vet att jag kan spendera oändligheten
med att läsa bra litteratur
och så vill jag plötsligt inte springa längre
utan läsa en bok

jag hittar en bra
den handlar om ett monster som
blir kär i en treårig flicka
och som förändras helt då den ska
skydda henne.