Fjärran synes dina mörkblå vågor
när de kasta sig ner emot stranden
och krossas som av händer i sanden
för att sedan dö i svåra plågor

Men varför är ej en av de frågor
som du tycks ha svaromål för handen
för strax innan du kössläpper anden
så lyser de döende som lågor

Och vad är jag för en slags människa
om jag säger allt är som det borde
när det levande sakta förtvinar

Blott en stenstod i öknen jag vorde
om jag tillstår att det är bara bra
när mina tårar sakta de sinar