Välkommen!
Stig in i vårt hus
Bry dig inte om
den sönderslagna spegeln i hallen
och revorna i taperna
Ta av dig ytterkläderna
och lägg dem ovanpå garderoben
Insidan är full
av papier-maché figurer
iklädda förra årets mode
Det är dem vi ställer ut
på valborgsmässoafton
och låter fyllona pissa på
och småpojkarna sticka in
sina ryska smällare i
Men vi slutade bry oss
i ungefär samma stund
som vår hamster
blev överkörd av glassbilen
Försök undvika toaletterna,
i alla fall i rusningstrafik
ty husets invånare
lider av konstant diarré
efter alla somrar under jorden
där vi tuggade rötterna
av träden längs Storgatan
Kommunen eller parkförvaltningen
eller hyresgästföreningen
eller vadfansomhelst
har planterat nya nu
och de grönskar så fint
särskilt det där
vid ingången till gallerian
där vi slog ihjäl den där duvan
som byggde bo i klocktornet
och talade enbart genom oss
Därmed begravde vi
en del av oss själva,
samvaron,
de små ögonblicken
precis när man stänger ögonlocken
Du vet den här känslan
man har i tioårsåldern
men som långsamt tynar bort
någonstans i puberteten
och sedan kommer ångesten krypande
som ett liggsår
Men tro inte
att vi är cyniska
för än är vi inte döda
utan vi är en pungspark
rakt upp i offentligheten
Vi är murmeldjur,
vi är krosskador
och sju års olycka
vi är de sista anarkisterna
Vi är dem
som bryter mot alla tidsramar
och alla påtvingade moraler
Så stig in,
håll käften
och gå och dö
För det är vi
som häller paraffin
i halen på tanterna
som rastar sina svarta pudlar
i parkerna runt järnvägsstationen
Det är vi
som skrämmer barnen
med våra mohairkostymer
och prydliga vita leenden
Det är vi
som har handgranater
istället för hjärtan,
det är vi
som slipar våra ord
till de skär som rakblad
Och det är vi
som apterar sprängladdningarna
under tröskeln
Så välkommen,
kliv in i garderoben!