genom gallret
ser jag en blå himmel

jag vet ej varför
jag hamnat här
på fel sida

när jag kunde ha varit
en av dom lyckliga
som dansar på ängen

jag längtar
för jag har känt sommarvinden
smeka mitt hår

och jag har hört
solen viska
om evigheten

men varje gång
gallret luckras upp

tycks jag oförberedd
ramla ut och slå mej
medvetslös

och när jag vaknar
står jag där igen
på fel sida

med ett krampaktigt tag om
de kalla gallerstängerna



mina ögon
skymtar den blå himlen


längtans skuggränder
omsluter min kropp

tycks aldrig gå ur