jag pratar med dej ibland
tysta ord

då skrattar det i mitt bröst

och jag vet att du hör

och ser mej

för du ler mot mej



närmare än någonsin förut
i en plötslig vindpust
kommer du
och
värmen sprids
inom


men just då, i den stunden
då vi besegrat
tidens och rummets begränsningar



just då
känns avståndet

så oändligt sorligt