Är det sant så som alla säger?
Finns det en värld, en plats även för oss?
Hur ska jag kunna beskriva något jag inte vet?
Om alla andra lyckas med det, varför kan inte jag lyckas?
Varför måste jag vara kaos? Varför kan jag inte hålla isär saker?

Den här världen är en illusion, den blir vad jag gör den till.
Jag kan påverka min vardag bara genom att tänka, jag kan få mig själv att må bättre bara jag ler mot någon annan.
Jag kan få någon att vilja dö bara genom några enkla ord, jag kan även rädda någon med ett enkelt ord.

Vad säger att vi finns egentligen?
Hur ska vi kunna skilja på vad som är verkligt, vad som betyder något från det overkliga och det värdelösa?
Känslor, är dom verkliga?
Finns det overkliga känslor?
Hur skiljer jag dem åt?


Jag tänker därför finns jag...
Stämmer det?
Jag finns, men finns allt annat?
Vem säger att inte allt det jag ser, allt jag upplever är en illusion?
Att ingenting någonsin hänt utan allt bara är en värld som jag tvingar mig själv att genomleva?
Tänk om alla jag ser och hör bara är mina illusioner, människor jag skapat för att skapa en trovärdig illusion...

Jag lyckades misslyckas.
Misslyckande är en illusion?
Misslyckande är ju ingen känsla... även om man får känslor av misslyckanden...
Håller den här filosofin?

Troligen inte...

Allt är en illusion...
Smärtan som finns i mig är en illusion
känslorna jag väckt är en illusion
sorgen jag känner över att vara maktlös är en illusion
Kan jag förstöra en illusion?
Kan jag förstöra det hål jag själv inbillade mig?
Kan jag inbilla mig att du finns där?
Kan jag säga att du ännu är mitt allt
även om du är en illusion?

Mitt liv är en illusion
Jag är Kaos
Jag får leva med det, illusionen kan inte besegra illusionisten
Jag ser genom dig, illusion!

Snälla
säg mig att du är verklig
snälla finns...