sliten så
sliten,
men lycklig
så lycklig.

för jag vill
dansa bland
diamanter,
stulna
ifrån rika
snobbiga
farbröders
hjärtan,
och sedan
blir deras tårar
till regnbågar
som jag
målar min vardag
med,
och jag
kan dra
ett rakblad igenom
tungan
för att
känna
medlidande
men jag avstår
för att
min komedi
inte längre är
något fylligt
med läppglans
utan
en vårdans
på vassa trasiga
spikar,
som är stulna
ifrån mig själv.
och jag hånskrattar
när jag tänker
på
den dumma
dumma flickan
som har förlorat sina
spikar.