Jag reser bakåt i tiden
under tvång, det gör ont
och kanske är det så att tankarna fastnar
i staden
fastnar i sängen

It’s a new run

Tungan som löper
letar sig uppåt
Ryggtavlan, nacken, hårfästet
Kyssen, välkomnandet, inträngandet, fukten
Sovmorgonen
och det halvsövda leendet

Jag springer igen
och jag faller på nytt
Jag förtränger det som var
och jag ångrar det som aldrig blev

It’s a new run

Det blir kallare ovanför Göteborg
och nästa gång jag vaknar är det en halvmeter snö
Iskristallerna bländar
och kanske är det poängen
för du finns kvar i vintern och sen när
gjorde vi saker särskilt klarsynt?
Det enda som gör oss är nog blixtrande ilska,
avundsjuka, längtan, saknad,
hat och frustration
Idiot
Du eller jag?
Jag vet inte, allting
Allting fattas

Tiden kapslar in sig själv
och världen med den
Jag färdas genom Fucking jävla Kuk-Åmål
och jag förstår verkligen varför den repliken finns
för vem orkar leva så här?
Och vem orkar leva som oss?
Jag vet inte, allting fattas

Här kapslar tiden in sig själv
och jag gråter tyst
Hur hamnade vi här?
Vilka var vi att gå över gränsen?
Visst skulle jag också kunna släppa taget
Putta undan stolen och låta det blöda
men detta är mitt liv
och varje sekund är framtiden

Det regnar, men inte fan smälter snön för det
Snälla
låt mig gå