Egentligen är det bara ord.
Egentligen spelar det ingen roll.
Meningar, ord, fraser - på vers. Men det känns ändå.
Det bränner och skakar, ömtåligt, sårigt.
Som att hälla ren sprit i ett köttsår
- sönderfrätt kött och pulserande blod, som fångar upp spriten och transporterar det genom din kropp.
Och det känns som om hela innandömet brinner upp.

Egentligen är det bara ord, så det spelar ingen roll.
Men det skadar mig.
Omotiverat läsande och framtvingade kommentarer.
Ord som äcklar och förtjusar mig.
En salig blandning av saliv.
En röd droppe - ett utelämnande och fackliga termer
för privat bruk.

Att bli kastad till marken utan styrka att ta sig uppåt.
För bara ord betyder inget, ett utelämnande betyder allt.
Är det inte så, älskling?
Ett utelämnande för världen att se, för några få att se
- för endast dig att se.
Så varför blundar du?

Ignorans och terror, ett mättat behov
som resultat av dina egna ord. Så därför ser du inte mina.

Egentligen är det bara ord, så det är meningslöst.
Om du inte ser mig.