J'écris seulment pour vous exalter
O sens ô sens chéris
Ennemis du souvenir
Ennemis des larmes
Ennemis du désir
Ennemis de tout ce que j'amie encore


De svarta valnötsträdens natt
en jungfru klockan tolv
i de vita rosornas skymning.
Förlåt mig,
förlåt mig ej
mina händer har strandat invid din hud.

Fråga mig inte, plåga mig inte.
Följ mig inte
Golgatan är min egen.
Havet ska åter vältra in över dessa sista
trappsteg.
En lampa tröstar förgäves.

Hennes skugga går före
huvudet över mitt hjärta.
Blir fri Rose-Marie.
Den stora dunkla parken liggen död
Ingenting sker
fågeln har smält samman med vinden.

Förlåt mig,
förlåt mig ej
jag vet inte längre
om havet är jag
eller om jag är ett hav
för mina händer har strandat
Rose-Marie