Stirrande skaror av skrattmåsar
Blått stirrande, ingen av dem skrattande
De söker sig kring ledet, runt Jupiters bana
Se där vandrar de stumma,
stelnade i ett aldrig uttalat skratt
För vem skull skulle de skratta, för jokern i källaren
Eller för alla våras gemensamma välbehag?
Jag ser dem allt oftare
då jag i drömmen planerar den färd
Som är avsedd för min sputnik
För vem är färden avsedd?
För de grekiska astrologer
som aldrig fick svar på sina frågor?
Eller för alla våras gemensamma,
förvaltnings, enfaldiga räkning
För vår enfaldiga, flerfaldiga, flerfaldigt prisbelönta,
säkerhetsförvaltnings
gemensamma behag, individuella obehag?
Eller för stängslen och murarna, lysrören i burarna?
Nu lyfter en skrattmås till himlen, eller är det en korp?
Mig är det likgiltigt, huvudsaken är att den har vingar.
Något vi människor saknar.