1
En hukande figur i kåpa
Över vad böjer han sig?
Jag minns att det var mörkt i rummet
Jag hade drömt om en takfläkt som surrade
En hukande figur i kåpa, med mässingskniv i hand
Över vad böjer han sig?
Han böjer sig över mig, och jag drömde jag såg hans ögon
Jag drömde jag hörde en takfläkt, jag drömde det var mörkt i rummet
Sen brister visaren, nu kommer det ögonblick då mekaniken havererar
Se det är åter dag i hjärnans labyrinter
Jag vaknade och mindes hans blick som ett nålstick.

2
Hammarslag, hammarslag
Kvarkars osynliga lek i det osynliga rummet
Som existerar mellan varje väggplan
Utanför och inuti varje atom, i hålrummet mellan varje kärna
Mellan varje tanke och ljud av hammarslag
Hammarslag, hammarslag, och nu på avstånd återigen
Tickande, långsamt tickande, försvinnande in i det osynliga rummet
In i maskhålen, de svarta hålen, in i hålrummen av intet
In i det rum som skiljer stunden före döden och efter livet
Och så på nytt, surrande elektroner som myggor i sfären
Hammarslag, akustiska former, i skälva verket inget
I skälva verket menigslösa

3
Insikten kommer om natten
Malande sönder hjärta och mage
Kramar kroppen likt en hand kring en trasa
Genomborrar själen med sin fulkomlighet
Insikten kommer om natten
Den tid då tanken är ostörd och sårbar
Insikten om alltings ändlighet
Att allt en dag måste slockna

4
Nu mörknar det över den frostbitna härden
En flock med vilda hundar springer ylande fram över vintermarken
Och kannibalernas bål flammar mellan trädstammarna i skogsgläntan
Nu öppnas gaskamrarna med de ångande, skrikande liken
och den blodiga handen river sina naglar mot muren
Nu hörs de skrik som tiden kvävde, nu flyr de som inget visste och inget anade
Nu kommer den natt då planeternas bana möts och gravitationen rubbas
Nu kommer den natt då lögnen skall uppenbaras
Neptunus tid är kommen, rättvisans tid är kommen
De glömda själarnas vånda skall åter väckas
Men Rättvisan är lika grym som orättvisan
Den som söker lindring, skall finna den i laglösheten
I snäckskalet, i vågornas brus mot strand.