1
Det fanns ett märke av 7 svarta änglar
Han såg det i dödsögonblicket
I det som är pendelns växling
mellan vitt och svart
mellan liv och död.

Det bor en ängel i varje människa
Kutryggig, hopkrupen, bärandes på hjärtespiran
Den som är ondska och njutning,
den som är sällhet och styrka.

Det fanns märken av en förkristen rit
Styckade kreatur färjade gatorna röda
och i parken, hängde i rep, gestalter
liknande människokroppar
Han såg det i återfödelsen
Det levandes paradox, naturens självbedrägeri
Att det som skapar måste så förgöra
Det som förgör, återskapa
Så näras livets blodomlopp
av blodig offerdöd i disig stad
över vilken de 7 änglarna vakar.

2
På himlavalvet uppenbarade sig tre bevingade hästar
Den första var röd som solen och tjärleken
Den andra var iskallt blå som månen och likgiltigheten
Den tredje var svart som natten, viljan och döden.
Ingen av dem bar på någon profetia.
Ingen av dem kunde berätta något om universums mysterium
De enda de visade oss, var halsarnas stolthet, hovarnas styrka
Och människans otillräcklighet.

3
Saliga är de stumfödda
Om vet talade han?
Vem?
Profeten, han med den gyllene spiran
Minns någon vad han sade?
Låt oss skriva det på en bricka av sten
Saliga är de vältaliga, så måste han ha sagt
Var har han tagit vägen?
För länge sedan död, för länge sedan korsfäst
På tredje dagen uppstånden, för länge sedan borta
Vi ser honom aldrig mer…

4
Vilseledd, vanställd
Astrologen, borttappad i bergen
Bländad av snö och storm, och de under han skådat
Blind och svagare en förr, men visare en någonsin.

*
Kamrater, samla er
Strö ut era händer över det bevingade liket
Låt oss be för visdom och insikt
Och att minnet av honom ska göra oss starka.

5
Den gamle vänder sig om i sängen
Strax före dödsögonblicket
I dåsig sömn, på tröskeln mellan medvetande och sömn
Känner plötsligt en dunkel närvaro i den obestämda kroppen
som oroligt rör sig mellan de heta lakanen
någon hukar på sig i mörkret
ett vindrag från fönstergluggen
och så återigen, någon som hukar sig inne i bröstet
en lysande spira i en nattsvart grotta, någon med hopvikta vingar
Den gamle grymtar, rummet skiftar i färg och position
Lakanen är åter lakan, bröstet ihåligt och frustande
Det blir tyst, det blir mörkt i hjärtats grotta
Den gamle somnar om och vaknar ej mer.