vandrar genom ravinen

livsravinen

vassa stenar

skär

fotvalv sjunker

stapplar faller

viskar

måste

måste

igenom

knän är blödande

rosor

skrubbar

skrubbas av sand

ur väggar

hulkar hennes gråt

slår emot

slår emot

livgördel

kväver

andström

hör

stenar rulla

dammvirvlar

står i livets ravin

lyfter

stenar tunga

lyfter

lyssnar

fingrar blöder

inåt

ser

stenar

blomma

i älskansljus

viskar jag

jag älskar er

tack omfamnar mitt ansikte

i friljus

synes i ravinens sprickor

bergsrosens händer

smeka helande

två vidfåglar sveper vingsnuddan nära

den ene bär ljus

den andra bär värme

kärleksflödan in i ravinblomma

*

denna natt var jag i en dröm

en visandedröm

*

jag dansar då inte någon ser mig

en ordknivstanke for genom luften

skar en spricka

genom moln

solstrålar drogs undan

kletades samman av gråslagg

pärleende drogs skyndsamt undan in i värnadshänder

en ordknivstanke skar en spricka genom moln

som; så många tidigare

tid i gare

tig i göre

inte garde

en ordknivstanke skar en spricka

ögon i skymspricka log fortfarande

fort far

för

farande

trodde orden innan ordknivstanke

det lilla barnet ville tro

orden innan

oh så barnet önskade

de var inte

så

inte så

ja jag vill dansa skratta sjunga i vinden öppnad är jag

vidöppnad

vaksam har jag blivit

vaksamstegad

vaksam har jag

äntligen

blivit

 i kärleksvaksam

ber jag eld brinna

lägger mina

ögon i

berätta för mig

alltid

nära

gnistor flyger in i vindar

är i stjärnsalar

vaksam

vakande har jag äntligen blivit

sväljer inte längre ord

sväljer inte längre hullingsord

med lockbetet

tvivlar icke

tvekar

icke

ser krokens rörelse

sväljer icke

betet

ser ordknoppar

ser blommas skönhet

inväntar ordöppnans verklighet

*

i insteget älskade jag mig

av mitt själv

vad annat kunde ske

kärleksregn

föll ned

över

mig

in

varifrån

var i från

jo jag satt undanskymd

såg fjärran

vilandei

blickade

in i moderns mjukhänder

mjukkärlek

visste

barnet

målade

ritade henne

min Moder

allas Moder

jag tilläts icke älska mig själv

jag präglades att ej älska ej tycka om mig själv

reser mig

reser mig

sakta

igen

ty för en stund i vuxenvara var det tillåtet av mig

denna natt

lade jag handen mjukt till kinden

denna natt

har jag legat

sovit

med vänster handrygg till min kind

så varmgod

i höger hand med en solstråle

så ljusgod

såg mina skor

lätta vackersandaler

smutsade

i tvättställ såg jag dem

jag

lade sandaletter däri

sköljde munnen

spottade ut

spottade ut

orden inpräglade

såg skor

sandaletter upplösas

lösas upp

rinna ned i cirkelspiraler

ned in i avloppet

silvercirkel

silvermönstran med

svarta hål

ordpräglanssmuts

silades i silverne ringar

rinna ned i avlopp

stegen renades från sårgivan

från ordpräglan

visshet fyllde mig

nya

alltidordens sannhet rann in

rann in i mitt inre

upplevde oändlig kärlek

kärleksregn faller från moln

över mig

över min kropp

skimrarhud

jag älskar min

jordeström

jag vet att jag kommer att falla – förväntar mig inte detta – det är så

vet att jag kommer falla

gråta

men jag vet

lyssnar jag till mitt hjärta

svarar det verkliga

lyssnar jag till mitt hjärta svarar det verkliga

det är inte att säga ja

alltid

ibland är det

nej

även

om jag ser det ordets verkan

hjärtat

allas hjärta

är i förbundenhet med allhjärtat

alltets hjärta

 förbundenhet är i

du andas in mig

jag andas in dig

allt andas in alltet

alltet andas in allt

*

Jag dansar då inte någon ser mig

I det ljuset ser jag

ser min kropp

ser huden

ur huden

flyger

flyger små partiklar

partiklar

matta knappnålshuvuden

millimetersandkorn

ändå

är detta

strilande stoff

ljus genom träds fingrar i gryning

efter grådagar

så obeskrivligt vackert

sol rör vid dessa partiklar

sakta

mycket sakta

omvandlas

omvandlas det matta till tindrande

skimmertindrande

glittrande

det enda ord jag finner är;

stjärnstoff

stjärnstoff stiger

i klarnat ljus faller stjärnstoff

ned över mig

jag älskar mitt vara

Tack