En höstdikt skriven på våren
Framkallar minnen av löv
när vårens grönska blivit till höstens flammor
Då det nu levande blivit till mull
bland multnande jord
och mörka trädstammar
Det gräs som nu slår ut
är dött
bortglömt
Lera sluts om skorna
och försöker hålla kvar
Den blåa himlen blir svart
där inga stjärnor syns
och det blåser upp till storm
Och jag går in, och stänger dörren om mig
och tittar ut på våren
En höstdikt skriven på våren
När allting är dött.