han la sina händer på mina axlar
och jag ryggade tillbaka
en vänlig handling, så ovant varmt
han slog mig tillbaka 5 år i tiden
när kärlek var något vackert och armt
jag säger att vi var så unga då
vi kan inte få det åter
och han svarar
hör du inte hur dumt det låter?
och han pratar i säkert fem minuter
om hur han älskat mig på avstånd
och att känslorna aldrig tog slut
försöker väcka liv i något som redan har dött ut
han säger att han vet att jag gått sönder
men att han kan laga mig
och frågar om jag inte vill vara lycklig
och jag har gråten i min hals
när jag svarar att jag inte vill vara något alls.