Mörker är det enda som lyser upp min väg i en tid då allt står stilla
Tystnades är det enda som hörs för dem få som verkligen lyssnar
När den oändliga vägen finner sitt slut och när livet får sin början
då står du där som en prinsessa av ingenting

Då det bottenlösa schaktet finner marken
eller när himelens port är stängd
Då kommer jag finna ro i en värld som snurrar av lögner
En avlägsen röst i en tunn dimma, lika osanolik som mina drömmar
Då dimman lättar och jag åter igen vaknar så vet jag att inget existerade
Med ett hjärta tömt på kärlek och endast fyllt med sorg så ser jag flickan vid sjön.

För ett ögonblick är hon där, sedan borta i samma stund
Du är en prinsessa, dansandes på tå av ingenting
En flicka lik mig själv som aldrig tog guds budskap i hand
Du lyssnade ej på det tysta
Nu lättar dimman, drömmern slår in
mörkret är ljust
Men du är endå en prinsessa av ingenting