sörja är icke sorg

sörja är smärta

sorgen är omfamnande vaggande vingar

så länge stod jag och begrundade markerna utifrån allt jag lärt mig
upplevde mig ofta så okunnig i jämförelse med andra

så länge stod jag i begrundan bad om grund
såg hur hård världen gjorts

så länge sökte jag vara en mask, en daggmask, vred och vände på mig, maskar gör så, det har ett syfte, det syftet är inte det människan säger vända och vrida på sig 
så länge sökte jag vara en mask, en daggmask, vred och vände på mig, allt i försök att mylla jord levande.
fötter klöv mig i bitar, till slut var jag överallt; överallt är ej en visande benämning, jag var snarare i allt, överallt – ja, i bemärkelsen utbredd.
en del, var alltid orörd, i den delen kunde jag höra alla fotord, alla röster
dessa var jordkornen – dessa korn gror ej spirar ej,
de var jordkornen vilka pressades allt starkare
hårdare över mig
förtäljarna av hur jag är
hur jag skulle
skall

till slut insåg jag att det inte går att slingra, krumbukta sig så som maskar, daggmaskar gör innan jorden är redo

den orörda delen lade sig helt stilla i lyssnan
bad vänligt men bestämt fotrösterna att vandra
ty stunden av upptäckan infann sig

det är en märklig upplevelse att se speglar brista
ty visst var det ett spegelhus
ett spegelhus fyllt med bisarra röster
bisarra ty dessa var icke min röst
det vill säga mitt hjärtas röst

pålagorsröster var detta

speglar brast
ibland med skärande stämma
väggar rämnade
till slut stod jag kvar;
en låga
en
skimrande låga i en tom värld

denna låga gav mig värme
där jag stod med skälvande ben i händerna

för att kunna ”bli” älskad måste din låga lysa upp mörkret
eller
för att du skall synas måste du upplysa mörkret

du måste bli självupplyst
fri ifrån
lärdomens
kunskapens röster
det är alla de röster vilka sagt dig
hur livet är
hur livet skall levas
för att veta detta
för att inge dig trygghet
en slags trygghet
vilken egentligen var i skyddssyfte
gav de
dig
jämförelsens terminologi

det är bara det att denna specifika jämförelse förde fram till värdetrappan
in i värdetrappan i ditt liv
bättre – sämre
högre – lägre
rik – fattig
och så vidare i all oändlighet
den oändligheten är mycket tung att leva i ty den håller dig fast
håller ofta ned dig
tillbaka dig

de fick dig att känna dig liten
inte litenbarn barn
utan liten - ickevärd – ickevärld

alla föds
stiger in i storastorastorasmå
är världar i världen
är unika
är andande andedom

varje levande väsen har behov av kärlek
ty det är kärlek

varje ansikte
har behov att röras vid
vidröras

se blommorna
dessa vissna då de ej berörs

varje ansikte har beröringsbehov;
att vara ett kärleksansikte

detta betyder inte att det
speglar ditt väsen
det vill säga det ansikte du möter gör inte dig

det ansikte du möter speglar icke dig
det är inte det ansikte du möter vilket gör så att du framträder

det är din självupplysan vilken gör att du framträder
din egen reflektion

reflektion är även begrundan

de älskande speglar ej varandra
de älskandes lågor går samman
går samman i upplysan
av nattyngd

orden om ansiktet
är även orden runt stämman – rösten.