Rädslorna tycks aldirg ta slut
mitt mod är lik den svaga glöden
Sakta ser jag, hur lågan dör ut
Att även elden får möta döden
Osäkerheten tycks aldrig försvinna
Mitt sinne är som tidglasets sand.
Sekund efter sekund, ser jag sanden rinna
En längtan efter kärleken i min hand