I min värld vill jag slippa lögner, skvaller bakom ryggen. Men tyvärr
finns det överallt i alla sammanhang. Jag vill vara ärlig, rättvis, säga
vad jag tycker. Är det något som är fel, vill jag ha rätt att säga ifrån. Det
är inte alla som kan, orkar och vill hänga med. Alltid stå först i ledet,
för att synas, visa att här är jag, se på mig, hurra, vad jag är bra. Nu
är jag ironisk, men jag är så trött på allt och alla. Som bara kommer
när det är något särskilt som händer.

I min värld vill ha lugn och ro. Jag vill vandra i skogen, ta med en
ryggsäck, där jag har en termos med kaffe, kanske en smörgås.
Frukt är gott ha med, min kamera, den är en viktig del i min värld.
Det finns alltid en penna och ett block med, för att jag ska kunna skriva
ord och meningar. Jag vill vandra på den välkända stigen, där mina
fötter känner till,varje sten, varje ojämnhet. Jag vill sitta på en klippa
nära havet, en gång, bara en endaste gång. Då skulle min dröm om
lyckan, att få vara nära havet, höra vågornas slå mot stranden vara
uppfylld.

Jag sitter här i natten och drömmer, men tänker också på morgondagen.
och vad den har att ge. Ska jag klara min uppgift, blir det jag skrivit
godkänt, får jag läsa min egen förbön, eller måste jag ta den, som är
skriven för att läsas just den här söndagen. Ja, jag är en aning orolig,
men vet inom mig. Det behöver jag inte vara, det finns någon som lyssnar,
hör mina ord, hjälper mig att finna lugnet, Det finns inget som kan gå fel,
men det kanske kan bli lite annorlunda.





anits 8 maj 2010