ser mörkret sakta dala ner

mot lagom ljus och öppna hav

när livet i sin linda tvekar

om något ännu fylla bröst

så glädje kan få plats, allt rymmas

i tiden som nu knaprar timmar

att stanna finna sorgens dörr

och öppna så att läkning helar

ett hjärta som har blivit dömt

till tomhet under trygga tider

när vårens ankomst lockar fram

de färger som får glöden brinna

av hjärtans djupa vänlighet

så stor att kärlek gives bort

(c) tk.