Det här är vansinne
Det här är balansgång
på mycket slak lina
Det här är att kasta sig ut
ur ett flygplan
utan fallskärm
och hoppas att man kan flyga,
hoppas att man landar
mjukt...
Och jag har gjort det
och vingarna lyfte
Och jag har gjort det
och kraschat

Och jag har stirrat
skräcken i ansiktet
och vänt bort blicken
Och jag har mött
en scen
som förlamat mig,
ett rampljus
som utsatt mig,
en publik
som gjort mig kall
Och jag har känt
mitt hjärta slå
hundrafyrtio slag i minuten
Och jag har irrat,
trampat fel
och stått upp igen
Och jag har känt
den där känslan
att vara oslagbar,
att att ingenting
är omöjligt...

Och jag har känt
något underbart,
en scen,
ett rampljus,
en publik,
ett högre sinnestillstånd
Och jag har kunnat flyga,
jag har kunnat gå blansgången,
jag har tagit vårt vansinne
och gått ur det
som starkare,
friare,
bättre,
människa...