>>" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
So I wait for the day when I\'ll hear the key as it turns in the lock And the guard will say to me, \"Oh my patient prisoner you waited for this day and finally, you are free! You are free! You are freezing>>>


Boris Mikhailov

Sa ristar jag in
min livshistoria
i damm som
tynar bort
med vindarna for
aven blod
fryser till is ibland
och mannen pa
kottmarknaden har
eldat sina stycken
lange nog som
barn gor anglar i
sno som anda
smalter och trycker
in sina namn
i frosten pa
fonsterkarmar
sa behover jag
ett racke att stracka tungan mot
for att minnas
hur kallt det
var i vantan
pa en morgondag
med vind i haret
och sol i ogonen
sa blanda mig
jag fortjanar det

och det finns folk som inte gillar Boris Mikhailov
for att dom sager att dom kunde ta samma
bilder sjalv och i den lilla manniskans utvag ar
att gora nagot enkelt anda enklare och ar
det inte det som allt gar ut pa

vi kan begravas pa olika satt
men alla
andas ut en sista gang

maste jag forleda
forbannelsen in
pa andra spar for
att komma forbi
allt det dar
som aldrig syns
men verkar pa
hall och ge mig
ett handtag av
tungmetall sa
ska jag lata dig
mogla till
ljudet av ett
vattenfall och
allt jag sager
ar sma kamofluerade
skamt inkapslade
i radslan for att rackas
over till tiden
da allt som betydde
nagonting var
att fa flickorna fran
Haga att skratta eller
grata som jag somnat
med armarna i
kors for att inte
svammas over av
drommarna som
lamnar mig kvar
i famnarna hos
dom som aldrig rorde
en min nar jag berattade
skamt om min morsa och
farsa och dagen da jag
viskade till var och en
att farfar ar dod och
min lillebror tog
livet av sig ar inte
sant men dom kunde
i alla fall ha
skrattat at mig

nagonting att
ignorera sa
pinkar jag in
mitt revir pa
platserna dar andra
saljer sina sjalar
till forsaljare som
packar ihop dom
med bibelcitat
och saljer vidare
allt i ett paket med
omslagspapper av
rostfritt stal till
folket som larde sig
lasa men aldrig
forstod ett enda ord
och att det vackraste
av allt ibland finns
innanfor paranteserna

sa star jag med dom
storsta kramdjuren och
fragar folket efter en
hatt att lagga pengarna i

ar det mitt fel
att England vann
1966 eller var
det bara otur
kanske tur det
gar en kille med
kammat har och
gympaskor och sager
att Brasilien inte
kommer vinna imon

och kaos pa gatorna
idag
nar sma man star
pa stolar med megafoner
for att saga
hur fattiga dom ar
star jag bredvid
och fyller ut tystnaden

ett sant kaos som
nar man ar i ett
slagsmal utan att
veta vilka man slass
mot och i mitten av
allt sager nagon hej
och sen tar allting
slut som trafikljuset
blinkar gult och bilar
fran alla hall och
reklampelarna ror
sig och jag blir kar
i varenda en som
tittar pa mig och
varfor ar det alltid
sa svart att vara
ensam och svag
pa samma gang
star pojkarna
pa rad och fyller
upp trottoarerna
med historier och
fiktion om pengarna
som forsvann och
breven som aldrig
kom fram

ska jag spranga
brevlador i mitt
liv och satta upp
plaster over rubrikerna
som talar om
for alla vart varlden
ar pa vag men aldrig
skriver en rad
ett enda ord
om vagen harifran

gar jag runt
med skorna
oknutna pa en
tagperrong och
saljer vissna rosor
till dom som tittar
pa for titta pa mig
jag tittar bort

ar kanske Boris
Mikhailov varldens
basta poet
en fotograf med
pennan som vapen
och san vill jag
ocksa bli kommer
det kanske en dag
nar jag kan sta
i mitten av mina
komplex och saga
det ar inte jag
for mina texter
sager mer om
vagen dit an
om vagen darifran

sa vantar jag
pa den dagen att
komma och kanske
kommer den eller
sa vantar jag och
dor

ska jag satta mig
pa en buss och
vagra ga av sa
kor mig till runt i
en ring mina
cirklar ar redan
ritade och kartan
ar ihopvikt till
ett pappersflygplan
for sattet att
aldrig fa nog pa

jag far aldrig nog

sa jag sitter kvar

med benen i kors
och hoppas pa
dom rosa molnen
att spranga alla
dimmiga dagar i gratt
sa ska jag bli
uppsnard i det bla
och ata smorgasar
med jordnotskram

ar inte barn det
vackraste som finns

ni sager
jag skriver
bra och daligt
som om allt
mitt i mellan
inte betyder nagonting
men vad ar det
som hander nar
barnens klubbor
gar av och fyrens
lampa slocknar for
att vacka salarna
till liv sa drunknar
jag i gratt bara
genom att vanda
mig om och forsoker
skriva om allt det
som inte betyder
nagonting och som
inte annu har spelat
ut sin roll
sparra in mig pa ett
zoo sa ska jag
konster av er
kedja fast mig runt
en pale i stan
och en staty av
han som dog
forst sa kan ni saga
hur lika vi ar

vad ar jag
& halla
jag ar inga ord
jag kan inte skriva
jag sitter med
ett gummiband runt
fingrarna och
trycker ner
tangenterna som
ar svarast att na

orden som bloder
och allt det dar
som smartar bara
man nuddar det
sa har pennan
alltid varit vass
som ett rakblad
utan skaft haller
jag fingrarna tatt
ihop for att kanna
hur det kanns for
skaggstrana som
skars bort ar
lika mycket jag som
huden dom sitter
pa och rakbladet
som tittar pa

importerar vi
cement for
drommen om
Avignon

och exporterar
vykort med lyckliga
ungdomar pa

for bodeln har
ocksa blamarken
och olakta sar
faller jag en tar
for saltsmaken
och spottar ut

och spottar ut det i
protest for ratten att forlora
kastar alltid
langa skuggor
over dom som vann

later mitt har hanga ner
later mitt har hanga ner
i langa trasor och ar
poesi inte bara ett
bildspel av meningar
som aldrig hanger ihop och
alltid spretar at olika hall

eller ar det bara jag
kanske ar det bara jag

ar dom svagaste
lyktorna dom som slocknar forst
och allt ar sa forlorat i gratt har
att det inte ens finns nagot
att mala pa och jagar jag
drommarna som jagar mig
for flykten undan vindarna
blev ett sokande efter platsen
dar orkanen forstorde allt
men lat lamporna utan glod
sta kvar och tavlorna
som inga forstar far
alltid hogst betyg av dom som vet
att dom har sett allt

och vet

av dom som vet
av dom som vet

och stora affischer over stan
fragar om vi kommer ihag natten
da Sophia Lauren blev med barn

det ar nog over nu
det ar nog over nu

for reklamfilmen om
tandkramet utan smak
och jag blir kar i varenda
docka som lart sig ga
men inte lart sig sta
still som jag alltid
blivit kar i varenda
flicka som tittar pa
mig och ar det bara jag
kanske ar det bara jag

jag ar en pojke pa
en flotte

ropar flygplatshogtalarna
ut min namn som
passageraren som
aldrig hann
men tittar jag
bara upp och ner
sa stortar dom
for varje lik
man hittar
finns det nagot
man inte ser
och jag ska flyga vidare
till en annan
horisont dar
ingen vet vem jag ar

spelar jag biljard
med sondrig ko
dar bara agget
kan beratta hur
jag mar sa vallar
jag den fran
sida till sida
och skyddar den
fran fienden

och ni sager
du maste vaga
lata
orden
spela ut
sin roll
som foraldrarna
som inte vagar
lata sina barn
lara sig ga
ska jag lata
varje ord sta
i skuggorna
och sona sina brott

jag hatar allt det manliga

for dom enda manniskorna
for mig ar dom galna
manniskorna dom som
aldrig sager ett
vardagsord nagonsin
och sager bast at
sant som ror sig
och hatar det som star still

ge mig kallvatten
till det branns
drank mig med sant som kanns
karlek och brod
karlek och brod

jag ska borja om pa nytt igen
lagga ner allt
och glomma av vad som sas
bakom ryggarna
ar alltid en langtan
efter nagot
och pa sotaste franska dialekt
lutade hon sig over bordet
och sa
maybe the spicies are not very good for your stomach
och jag smalte
sen gick vi till en klubb
dar tjejerna dansade pa borden
och vad sot hon var
vad sot hon var
vad sot hon var

fimpar jag askan pa tangenterna
som aldrig forstod som foraldrare
och banktjansteman knuffar fram
barnen som aldrig larde sig ga
skrattar jag at dom som skrattar
forst bara for kanslan av att skratta sist




Fri vers av Cassius Clay
Läst 515 gånger
Publicerad 2005-11-20 13:55



Bookmark and Share


    ej medlem längre
läsvärda tankar, som eftertankar, visst spretar det iväg, ligger på olika plan, men det gillar jag. Det du har emot dig är avsaknaden av prickar i kombination med dina ofta mycket långa texter. Visst, ditt flöde överväger och man kommer in i det, så, no worries.

Antar att du sitter utomlands, känner till problemet. Vissa datorer hade installerad programvara, då var det som att sitta hemma. Du kanske har gjort detta till din grej?
Om inte, jag har precis friskat upp minnet.
De numeriska tangenterna till höger på ditt tangentbord.
Om du håller ner tangenten som det står - alt - på, och samtidigt skriver en sifferkombination med det numeriska, så får du fram våra bokstäver med prickar. Antar att det kan finnas variationer, att vad som dyker upp på skärmen beror på vilket teckensnitt du använder.
Koderna jag har skrivit ner vet jag funkar för; Times New Roman.

Det är oerhört frustrerande att skriva på det sättet, för det stör verkligen rytmen, men efter ett tag så får man upp farten, alternativt korrigerar efteråt. Skickar dig koderna i all välmening. Använd eller strunta i det. Peace! /U-tån

alt / 134 - å
alt / 132 - ä
alt / 148 - ö

alt / 143 - Å
alt / 142 - Ä
alt / 153 – Ö
2005-11-20
  > Nästa text
< Föregående

Cassius Clay
Cassius Clay