Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
tankar när jag med hammaren förpassade blombordet till att bli skrot


ÄNTLIGEN HAR JAG GJORT DET, SKÖNT!!!!!!

Så har jag då äntligen kommit mig för med att
göra mig av det, blombordet

Blombordet som enligt var så fint, så värdefullt
om du sålde det skulle du få flera tusen kronor

Jag undrade ofta, varför sålde du detinte? I mina
ögon var det en möbel, som var svår att placera
vingligt och fult tyckte jag det var

Jag sa aldrig någonting, fylld med blommor kunde
man inte se hur själva blombordet såg ut

Det har stått på många platser,högt var det att ha
det under ett fönster var svårt, mycket svårt

I den förra lägenheten, vandrade det från kör, till
sovrum och till sist hamnade det i vardagsrummet
där såg det inte ut att höra hemma, trots alla krukor
med blommor jag försåg det med

Här i lägenheten som nu är mitt hem, kom det aldrig
in, ville inte ha det inom mina fyra väggar, så sommaren
som var fick det stå på altanen, fylld med pelargoner

När hösten och vintern kom, passade det bra att låta
det stå där ute, där fick alla tomma lerkrukor plats, där
jag nu ska ha nya blommor i, att glädjas och njuta åt

Blombordet, det finns inte kvar, en dag den här veckan
lyfte jag fram det, för att köra det till åter vinningscentralen
ville slippa att se det längre

Men det var för stort att ta med i bilen, så jag började
slå det sönder och samman, i början gick det bra, men
så orkade jag inte slå längre, undrade hur jag skulle göra

Jag gick in och sökte bland verktygen, där fann jag en
större hammare, då gick allt som en dans, jag kände glädje
över att äntligen kommit mig för, att göra mig av blombordet
som jag tyckte så illa om

Så in med alla delar som det blev av blombordet i bilen
så körde jag iväg för att slänga det, och jag kastade ner
i facket för trä, så det dundrade och small, en man undrade
om jag var arg

Arg var det minsta jag var, det var så skönt att slänga
delarana till det fasansfulla blombordet, höra hur det
kraschade och small, när det träffade andra träbitar, som
redan låg där i behållaren för trä

Jag har ofta tänkt, om det var så värdefullt, varför såg
inte hans barn till att ta med sig, när dom kom och tog
allt som det fanns något värde i, lämnade allt skräp och
skrot till mig, att slänga eller bevara?





anits 14 maj 2010




Fri vers av anits VIP
Läst 168 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-05-14 14:21



Bookmark and Share


  Catharina Edin VIP
Det är ju så härligt att slå sönder eländiga saker, och allra härligast om man får bränna skräpet efter.
Jag förstår dig mycket väl.
2010-05-14

  Larz Gustafsson VIP
Mycket fin blombild som lyser upp.
2010-05-14

  Larz Gustafsson VIP
Ibland måste sådant som representerar det förflutna skoningslöst tillintetgöras.
2010-05-14

  Eva Helene VIP
Så härligt att du fick göra dig av med blombordet på det här sättet! Det låg en djup symbolik i det tycker jag, att du fick slå det sönder och samman innan du kastade det. Befriande - också att läsa.
2010-05-14

    © Birgitta Wäppling VIP
Fint beskrivet. :)
2010-05-14

  LassO
du skulle fotograferat resterna och skickat till dom... ;=)
2010-05-14

  Susie Blomqvist Simu (poetry in motion)
Väcker ett leende. =)
2010-05-14
  > Nästa text
< Föregående

anits
anits VIP