Jag måste erkänna: Hon har besegrat mig!
Jag gör vad som helst för henne... trots allt!
En gång var jag en man...nu som en trogen hund...
OK! Jag viftar gärna på svansen åt damerna
och nosar väl på en och annan ibland
Men jag är fast och sprungen in i en
återvändsgränd med en mobbarhop efter mig

Trots allt...eller kanske just därför att hon
är frånvarande och gör sig oåtkomlig
Förstår hon att det sänder hopen på mig?
Mobbare troll smådjävlar och stora
Bröder och systrar! Kärleken är inte bara en kär lek
och inte heller en dans på rosor utan taggar

Hon säger att hon inte står ut med min vassa tunga
Som är mjuk men vässas alltmer
ju säkrare hon drar sin slipsten om varför
hon måste vara frånvarande ända tills den rispar
helt lätt och hon åter bryter kontakten - ibland veckovis
Och förmörkar den spirande våren
Sån är jag och såna är nog de flesta män
har jag sent omsider insett
Hon är listigare starkare och mindre beroende än vi

Ja Systrar och Bröder - Kärleken övervinner allt!
Till slut...