vandrar

från by till by

fåglar ser väven
de skarpnäbbade vidvingarna

ser väven
ser väven
ser stegen

hennes fötter är broar
är valv
allt och intet
intet och allt

flyter
stundtals
stundeligande
forsar
under dem

hon flyter icke över dem
hon är i dem
med dem

hennes klädnad är jordsvallan
är växter av jordan
av allt
av intet
av intet
av allt

håret är vitt den vita tankens färg
hennes ansikte är
jordens ansikte
jordeströmmans skönhet
ögonen är skarpa
är örnens blick

ser genom
skådar allt

icke avslöjande
hon hör
hjärtats
svar

då

först då
visar hon vägen
till
av slöjandet

hon avslöjar inte för dig
för de omgivande
endast
endast då ditt hjärta
ditt hjärta
dina ögon

säger så
är sägandes så

då avslöjar hon dig
lyfter med dina händer slöjan

i den mänskliga timliga världen

det är så mycket vackert
att av slöja
vilket lyfter tyngden
tungtyngden 

liv ställdes ut till vanära
skampåle
stenkastning
med mera

de kastade stenar
mineraltanke mot hjärttanke

hon den gamla kom till byn
hon bar en vandringsstav i handen
hon hälsades i glädje
i glädjande svarade hon

barnen sprang henne till mötes
en fjärilssvärm
ur puppahand

alla vördade henne
hennes steg
hennes röst
kärleksmoder

eld bads brinna
folken dansade
hon såg
hon lyssnade
hon iakttog

lyssnade in
in
djupare in

skallror ljöd
hon urskilde
fröna
bönorna
ordklangerna

lade dem i marken

iakttog mönstret

ord steg fram

den gamles steg
vandrar

från by till by

fåglar ser väven
de skarpnäbbade vidvingarna
ser väven
ser väven
ser stegen

hennes fötter är broar
är valv
allt och intet
intet och allt