Något som liknar ett glas i min hand
Med hastiga gester
dräller jag ut mycket utav giftet

Det dunkar, slår, dånar i väggarna
musiken hörs inte längre
Jag uppfattar inte ett enda ord

Det är en skön känsla att inte känna något
Inga problem finns
För en gångskull lever jag i nuet

Morgondagens problem göms i giftet
Det som så lätt kastades över bord
Men i botten av glaset ligger musikens tystnad kvar

Jag känner hur jag förs bort
Dock så är det ingen mänsklig hand som mig styr
Men i botten av glaset seglar fartyget vidare
Mot dagar utan problem

Ett glas som för mig med
på de bortglömdas äventyr
Det är en skön känsla att inte kunna känna någonting alls