Jag tycker betydligt
mycket mera kan
sägas om vänskapen

ety den i
mångt och mycket
kan liknas vid

kärleken, hatet, ovänskapen
en afton på
teatern med mera.

Det är dock
roligt när poeter
gör sina små

försök att beskriva
något litet om
detta mänskliga såväl

som mellanmänskliga 'problem'.
Bara det förtjänar
en inte helt

utblommad bukett av
rosor att låta
sig som hängas

upp och ned
i ett hörn
av rummet för

att förvandlas efter
någon tid till
torrt fnöske att

smulas sönder till
ett fint damm
att lägga på

sin älskades sida
i sängen. På
hennes fråga om

det är mjäll
eller döda fjäss
skall han blott

säga 'En gång
var detta damm
en vacker bukett

av de mest
intagande rosor, så
prunkande att de

kunnat ha blivit
givna till en
princessa'. Sedan skola

dessa två ägna
resten av natten
till att i

samma säng spela
ett alfapetsspel av
den sorten som

den resande har
med sig att
spelas på tåg.

Varje poängseger skall
leda till en
smekning och en

kyss och detta
skall förstås sedan
även leda till

att dessa av
spelet trötta kombatanter
även... (ja, gissa själv om du kan)