jag längtat så det skönaste på jorden

jag väntat att just knoppen skulle brista

jag skrattat åt min önskan mina drömmar

jag blundat har för ljusets skarpa udd

jag skojat har om bergets plana ytor

jag önskat att få orden mina djupa

jag längtat så en ömhet långt där inne

jag funnit skrattets sannaste distans

jag bjudit har på hela hjärtats saga

jag knutit har min mattas många knutar

jag njutit av de känslorna jag fann

(c) tk.