Klockan pinglar.

- Hej! säger kvinnan.
- Hej, säger mannen.
- Hur står det till?
- Jo vars.
- Jag kan börja att presentera mig enligt den här mallen. Mitt namn är...
- Är det där löss du har på läpparna? avbryter mannen.
- Förlåt?
- Ditt läppstift. Det är gjort av lusfärg. Mosade löss.

Kvinnan harklar sig besvärat.

- Låt mig fortsätta. Jag bor här i Stockholms innerstad...
- Så du väljer att vända ryggen till för förortslivets förhållanden?
- Ett av mina största intressen är att laga mat. Jag jobbar nämligen som kock...
- Och tillagar delar av döda djurkroppar, antar jag?

Kvinnan låtsas att inte höra. Hon fortsätter:

- Jag älskar estetiken i alla konstformer. Bland annat brukar jag gå på teater...
- Och se människor låtsas?
- Min perfekta fredagskväll skulle vara ett glas vin på krogen eller hemma i soffan...
- Perfekt? Att fräta bort din hjärna?

Kvinnan tänker att det där var droppen som fick bägaren att svämma över.

- Hur understår du dig att komma här och kritisera min livsstil?!
- Det finns för många drömmare som du som blundar för verkligheten.
- Och det finns för många torrisar som du som stirrar sig blind på den.
- Jag väljer bara att se världen som den är.
- Och jag väljer att se den som jag vill att den ska se ut.

Tvisttystnad i deras värld av krockade åsikter.

- Hur kan du sova om nätterna? Du blir förd bakom ljuset, säger mannen till slut.
- Hur kan du sova om nätterna? Realismen är det fulaste som finns. Blod, skräck och Djurrättsalliansen. Jag blir lycklig av att kalla läppstift för läppstift och kött för kött. Är det så fel?
- Det fulaste är när en idealist inte lyssnar på sanningen.
- Äsch, sluta nu.
- Vad var det jag sa? Vill du höra mer?
- Nej tack!
- Du sa att du var kock? Som kock tillagar du delikatesser bestående av... hm, Foie Gras till exempel. Det är ju en äkta smakupplevelse, inte sant? Det är en sann "delikatess" att tvångsmata gåsen så att levern sväller sig stor som en ballong...
- Sch!

Mannen tänker att det är synd om så rara ärter.

- Ditt naiva sockervaddssamhälle raserar, tillägger han.
- Och du och ditt äckelpäckel då? Ska du inte presentera dig? Fast jag vet redan att du är en sådan där militant vegan. Passionen i ditt miserabla liv lyser med sin frånvaro.
- Nej, inte alls.
- Inte?
- Har jag sagt att jag inte äter gåsleverpastej? Att jag inte går på teater? Att jag inte dricker vin? Att jag inte använder läppstift...
- Använder du läppstift? Du är ju en man!
- Jag driver med dig.
- Åh.

Mannen lutar sig fram.

- Kan...

Klockan pinglar.

- ...jag få ditt nummer?