en människa har skalat av sig varje ruta av pålagd personlighet

honhan
hanhon

har plockat frukter

med handgjord kniv given av träd av djur av bergsfolk
skalar honhan hanhon frukter

smeksamt mjukvarligt följer kniven rundning
skalet ringlar
spiral

livsspiral

livsådring

faller
mjukömt

honhan
hanhon

ler i kärlek
en människa har skalat av sig varje ruta
varje ruta av pålagd personlighet
oket flyger vingar
vattenämbar
porlar

bäckfröjdan

drick min själ
drick glädjens fröjd

står blottad
står naken

det yttre samt det inre har mist de nära orden, förbindelsen är tunn
tunn, dock fylld av längtansvilja

längtan är ett vackert innebördsord
längtan lyft
mina drömmars segel
höga
orörda stjärnstoff
solstoff
in i silverne strimma

genom alla rutor vilka var har samtliga delar/själsled varit tvingade till högfrekvent manisk aktivitet. ibland synes rök bolma ur fontanellskorsten. människan upplever sig vara splittrad. enkelt beskrivet i en fysisk del, en själsdel samt i en andedel samt en tvådelad jagdel. nu är det så att dessa har behov av enhet.

människan börjar tankekonstruera sitt väsen, hon blir mer och mer en tankekonstruktion.

hur skall föreningen ske, hur skall det helgade äktenskapet ske
det är i acceptanssfären
i acceptansen av
livets bok

bladen
bladen vackra är enskilda, visst är det så, de är samtidigt inbundna/omslutna av hjärtvingar.
pupillen är mycket visande;
in – samt utvidgan.

se så cirkeln
cirkeln har en mittpunkt
en mittpunkt samt en periferi
nära samt perifer
”delarna” av människan har behov av nära – av mitten
detta är även bilden av klustret, i mitten är klotet i periferin kronbladen, helheten är elliptisk rörelse
nåväl åter till cirkeln,
se nu mitten splittras magnetspån pressas utåt – ”stjärnsprängning” – pressas utåt,
”flyr” mitten
splittringen påverkar människan, hon vet inte vem hon är
vem är jag
vem av alla dessa
så andas magnet i mitten och spånen/flisen dras samman
du är
du är
jag är
då människan är där
är där i mitten
har hon icke behov av exponering av sig själv för att andra skall se henne
detta är orden du börjar djupuppleva;
oväsentligt är huruvida du anser mig vara eller upplever mig vara vacker. det väsentliga är att jag  vet min vackerhet
då gives den möjlighet, mer tillåtelse till att sjunka djupinut i vetandeupplevande
du börjar uppleva sannheten med allt liv
det väsentliga är att jag vet min vackerhet samt lever min vackerhet
det vill säga; jag ser mig i spegeln sägandes: jag är vacker
varje min rörelse – rörelse – gärning är vacker.
det spelar inte roll huruvida du tycker jag är vacker, det viktiga är att jag är vacker i liv.

i sköra stunder kan människan nedslås från denna inrevetskap, detta sker ofta då ett möte blir en negation, då det som i ditt liv, alltid har varit nedlåtande ord runt dig, ända upp i vuxenliv angående ditt utseende eller din rörelsemotorik. naturligtvis böjer du blomman inåt, rullar ihop dig i tröstgest
i tröstgest icke kutrygg, de bröt din rygg
för en stund glömmer människan vetskapen om sin skönhet

i det sanna mötet blomstrar skönheten, människans vackra stegras av älskande uppmärksammande ögon, så är det

undrar du nu var det tudelade jaget är
vart tog det tudelade jaget vägen
det är där
det var där
det är den intergalaktiska rörelsen
den galaktiska andningen
galaxandning
det är elliptisk rörelse
elliptisk rörelsedans
hjärtpulsandning

jag ser vackra växter i havet, den vackra långsamma rörelsen vilken tillåter slöjors sanna rörelse, den böljande ljusrörelsen.
dessa växter är maneter eller havsanemoner
är lotusen vilken öppnas och sluts i lugn harmonisk andning
var gång den öppnas stiger droppar
små pärlor upp
ljusminnespärlor
insiktens klarhet
jag ser vackra rörelser
ser dem öppnas slutas
handomfamnan
inrejaget
omfamnar yttrejaget
yttrejaget lägrejaget omfamnar
inrejaget högrejaget

i mitten
strålar insiktens klarhet

livets ådring flödar
i
explicit verklighet

du har sökt ett hus, det är där
framför dig
helt tydligt
helt klart

du öppnar dörren stiger in
upptäcker golven
de är gamla slitna
mattan är lagd ovanpå
den andas unket
är främmande
svagt hör du tiljor
sucka
ljus

du ser dig om finner ett öppnat hörn
tar tag och lyfter mattan lyfter sig verkligen med ett brak
befrielsedamm virvlar
och
visst är tiljsången där
sida vid sida
i skogsdofts
liv

i mitten
strålar insiktens klarhet

livets ådring flödar
i
explicit verklighet

det är att se golvet lyftas upp och se det underliggande
du kommer till ett gammalt hus
ser den pålagda mattan
 "river" upp den - mattan är lagd över-
det är att vilja se
se det underliggande

mattan reser sig
flyger verkligen upp med ett brak
ett vaknanbrak

det är att se taket öppnas
bli ett fönstertak
ett fönster mot till himlen

klättra uppför
vandra i vackerhet uppför trappan

"plocka" himmelsfrukterna samt
vandra in i jordeströmmen
eller stammen
samt tillreda
den mest underbara sylt
saft eller måltid
samt bjuda

ang. klustret
i den stund människan stillat sig
är i mitten har andats in alla sina delar - splitterdelar-
blir detta kluster ett slags filter vilket i vart skede släpper igenom
det varaktiga - i det skeendet - varaktigt verkligt/verkliga.
allt annat sållas bort negation samt position =positiv smälter samman.

 
pupillen är visandetalande

fokus riktat

är väl

är mer eller mindre en visualisering

ett arbete med tanken
negation samt position/positiv smälter samman

blir ett positivredskap

hur skall föreningen ske, hur skall det helgade äktenskapet ske
det är i acceptanssfären
i acceptansen av
livets bok

bladen
bladen vackra är enskilda, visst är det så, de är samtidigt inbundna/omslutna av hjärtvingar.
pupillen är mycket visande;
in – samt utvidgan.

se så cirkeln
cirkeln har en mittpunkt
en mittpunkt samt en periferi
nära samt perifer