Bakom välvda dörrar som öppnats och stängts.
Lutar tjocka säkerhetsdörrar på glänt.

Brummande ljus genom springan i dörren,
leker som fingrar över golvets hårdhet.

Flammar,
likt den eld som hållit henne vid liv.

Tills mörkret faller igen
och ensamheten knyter sin hårda näve

I en olåst lägenhet i närheten av ondskan,
förbränns förlåtelsen mot vadderade väggar.

Skalet av kroppen ler
åt de tusentals nyckelpigor,
som springer under huden,
in och ut och ut igen.

Tills jaget i mörkret
blivit hennes eget.

(2005-11-12 CBT)