Blå är en fin färg
på min kropp är den bekant
En sköld mot kylan
men även mot allt annat

Ingenting känns
Det gör inte ont längre
Blå är en vacker färg
Den kalla försiktiga färgen

En färg som visar vägen för sympati
men som blott varar en sekund
Sedan återgår allt till vardag
Och jag går ensam här ute

Blå är mina händer
mina läppar lika så
Och vart jag än vänder
är kylan där ändå

Blå är en fin färg
Så tycker även himmelen och havet
Två olikheter som fann sin styrka i ett ord
Så är även jag olik den människa som försöker att styra världen