med


min trasiga själ packad i en väska
beger jag mig på min vandring
längs vägen av mörker


jag har stängt alla dörrar
men lämnat en lite på glänt


för att se ljuset
jag vet att han bär det åt mig


min packning är tung
vägen är lång
smärtsam
ensam
kall


jag står vinglande på kanten
vill se väskan falla nedför stupet


släppa all ångest
utan att falla själv


se den gå sönder
för att aldrig komma åt mig igen


jag måste hitta livet


men jag snubblar till








jag faller









jag faller










sträcker mig efter ljuset
som lyser i hans hand



jag vet att han bär det åt mig



jag fångas av ljuset och stannar upp
med djupet under mina fötter



jag hänger på den sköra tråden
mellan livet och
den ångestfyllda avgrunden






ser väskan falla







studsa mot vassa kanter

trasas sönder med ångestfyllda vrål

av smärta

av förflutet







kämpar för att komma upp igen


fri


med livet i händerna





-på min väg av ljus