i marker stenringstrygg brinner eld
mottagarögashjärta
lyssnar
ser
ser skepp
ser moln skingras
med mina fyllda drömmars segel
flyger jag
lägger
segel
i eldrenan
ur
urdem
seglar molnskepp
en människa byggde sig en luftballong så visade eldfolken
byggde sig en luftballong i himlars salar
av träd av växter
av marker
gives
flätad korg
av styrke gives linor
av spinnare
av vävande gives väv
av himlar ur bergskälla gives
silvernenål
av öga gives
tråd
silvernenål sömmar i tima
fogar skrifteblad
till blad
i sjufaldigsfärger
korsstygn
stjälkstygn
rosengång
ballongen
är
ellips
är
glödlampa
ja så ser det ut i eldvila
då de andas stilla
människan
beger sig ut i vandringsstråke
ber marker om sand
tindrande
sand rinner mjukstilla
strilande glitter
mellan fingrar
in i påsar
knyten
knyten bindas fast
är korgring
kring
en människa tar ett steg åter
betraktar ballongen
ja, så såg den ut
förnöjsamhetsstrålan
i ansiktsram
en människa stiger i korgen in
eld brinner
luft andas
luftandning strävar till ljus
av värmansandning
människa ler
ballongen stiger
stiger
allthögre
allt
högre
en människa seglar i vind
ser allt det vackra därnere
där nere
där
nere
från
är
knytens
samlad
fler och fler
ballongen börjar sjunka
sjunka närmre
jag vill stiga men
ber vind
måste jag verkligen
men
hur
hur skall jag kunna
släppa
vassa klippor
reser raggtänder
gapar
efter
söker ta fast
fast
fastfästa
en människa inser
fylls av insikt
löser knut
efter knut
knyten falla
sandglitter
virvlar
ber vind om
hemom
ler
helandeljus
en människa låter knutar vara
ville ej släppa
knyten är
ring
av sand blev tungmetaller
tungmetaller är slagg
slaggprodukter
gift
sänker
ballongen
en människa med bakbundna händer
sitter i egenfästning
utan fönster
utan
dörr
inser
löser knutar
eld vaknar
luft andas
luftandning strävar till ljus
av värmansandning
människa ler
löser knut
efter knut
vackra moder tag emot min gåva
låt oss andas levandeliv
knyten falla
sandglitter
virvlar
ber vind om
hemom
ler
helandeljus
en människa ser mandala i markhägn
andas
vägen