Förlåt mig,
Herr Mjölkpaket,
för att jag slängde dig,
utan tillstånd.
(Men du hade faktiskt gått ut.)

Och jag tycker synd om alla flingpaket,
som fått utstå alla dessa
nära-döden-upplevelser.
Hur många krig har inte startats tack vare er?

Varför blir jag aldrig arg,
när ni skriker på mig om disken?
Kanske för att det är den enda
nära-livet-upplevelsen
jag någonsin får.

Tack för att ni lärde mig;
hur värdelöst det är att vara
normal.


P.S. Och tack för att ni accepterade
min lite udda kärlek till
rå bacon. D.S.