älskade tanke
du har fått arbeta länge nu
så ensam

jag har varit så rädd för att leva
våga se mitt strålandeliv
vi vandrar omkring sägandes alltid hur dåliga vi är, det vet du
det är den stund nu då jag omsluter dig med mina hjärtvingar jag har funnit modet släppa rädslofånget jag tillåter mig vara jag är
därmed vandrar jag helt in i är

älskade tanke du har så länge behövt oroa dig för barnets steg
barnets växandesteg

du mer än någon annan vet vad som förorsakade detta du vet också att dess styre är över

du sjunker in i mitt väsensvara
så länge har du varit min hud värnande händer om mig
skyddande vingar om mig
de tog mitt liv en gång
flera gånger
det har jag sett och jag tillät de döda fortsätta leva mig
jag har ramlat i så många lärandefällor
vi reser oss nu

jag vet nu av mitt hjärta genom mitt hjärta
det är vackert i andningsljuset