Ännu en vilsen grabb

med för mycket inom sig

Ännu ett brustet hjärta

som små tår i glasskärvorna


vi var aldrig som de,

vår ambition var att ta över världen

drömmar av sand

nakna kroppar mot den röda mattan


de hatade oss,

bara för att vi var vi

och jag visste redan slutet av boken

för någon hade berättat det för mig

och han vet så väl vad jag känner för honom

ord ur min mun

händer som formar mig


vi vet vad vi vill och varför

svarta ögon i natten

mun mot mun


krossad i två bitar

han var en sån som man pratade om,

som den mannen

och fast violerna spelade för oss så tog vi aldrig steget

älskande på en väg

plikt och ansvar

jag ska alltid följa dina smutsiga fotavtryck som sätter spår i flickors hjärtan

och sen ska jag drick upp mitt vin och le

för jag fick som jag ville

naglar mot stenväggen

instäng och hatad

Visst var det så du sa?