Hon stänger in.
Sorterar, putsar och tvättar sig.
Tiden går i motsatt riktning och lagren av tillvaron smälter samman till vita ark. Hon stänger ut.
Malätande mörker i jeansfickorna.
Slagen mot ett brinnande solarplexus.
Hon sover med total närvaro.
Svettdroppar tränger genom köttets vrål.
Torkar, gnider och klär av sig.
Sammetslena andetag utanför hudens sensorer.
Dagar som följsamt byter plats, skepnad och mening.
Barnet med kritan som ritar hål i drömmar.
Tapetens avslöjade förakt.

Hon cementerar sina forna minnen.
Rekonstruerar sina framtida minnen.
Kapitulerar och lämnar kvar.
Hämtar tillbaka och bryter andetag av lögner jagade av livets krav.
Kramar, pressar och kväver.
Nedgrävda tår i lakanets sand.
Trycker, älskar och våndas.
Trettio stenar på en sval altan.
Hon söker igenom tårar.
Smakerna hopar sig till påhittad glädje.
Hon drunknar i genomskådande famnar.
Stänger en dörr.
Påkallar uppmärksamhet i tystnad.
Talar om saker hon aldrig sett.
Hon gräver, letar och ångrar.
Ödlan som lurar i sprickorna in under.
Vårsolen som glömde sitt ljus.
Ytan av de osynligas ansikten.
Natten vilar i de kluvna topparna från hennes hår.
Vilan omsluter den vakna blicken.
Rösterna fyller innanmätets lust.
Ångrar sig långsamt och dödar en tanke.

Hon älskar i glömskan.
Höjer och sänker den förvittrade pulsen.
Snusar och förföljer skuggan i hallen.
Hon hatar sorgens vassa kanter, plåstrar på.
Hon hänger upp allting på krokar.
Raserar relationer i ett spel.
Gräver ner sig i offrets kofta och pillar upp sömmarna.
Gatan är tom och hjärtat med.
Törsten efter fulländning.
Hon suckar och ler.